En vecka.

Under min sista vecka på Blomsterlandet kom sommaren till Malmö. Himlen var oklanderligt blå, solen gassade och inga orosmoln hotade den ljuvliga semesterkänslan. Det talades sedan om försämrat väder men förra veckan kändes inte dum den heller, faktum är att himlen var blå och solen gassade. I skolan repeterade vi sorgarbeten men bänkar, kransar, spoltråd, blommor, späcknålar och kaffekoppar lyftes ut i skolans vackra trädgård istället- vädret var så vackert och alla ville sitta ute och njuta. Nuförtiden vet man aldrig hur vädret kommer att bli imorgon, i övermorgon och till helgen (vet man någonsin det, egentligen?). På fredag morgon packade jag med mig en strandväska, ifall ifall, och lät den följa med till skolan. Tro det eller ej så sken solen när helgledigheten inleddes och jag brassade raka vägen ner till stranden. Äntligen en dag på stranden! Nu är magen lite lagom bränd och en ny vecka stundar. Det har talats om försämrat väder men den som lever får se, inte sant?!

vi skulle prova på både dold och öppen teknik

och vi skulle samla massvis med olika blad för att 
se hur olika material fungerar till kransbindning

såhär blev kransen när den var klar

jag gillar att göra kransar

och så gjorde vi höga sorgdekorationer

det var längesedan vi gjorde det och det tog ett tag
att friska upp minnet

vid tredje försöket var jag så snurrig så jag monterade
ner allt och gjorde buketter istället

sedan låg jag på playan, lyssnade på Sommar i P1
och såg flygplan med reklambudskap puttra förbi

Drömmen om en ateljé

Det är klurigt det här med att vara ledig men ändå inte ledig. Jag har säkert nämnt att vi har ett projektarbete på gång i skolan och jag har valt att denna vecka och nästa ska vara veckorna med stort V (eller P för projektarbete). Så..vi är lediga från skolan men jag har jobb att göra hemma. Klurigt som sagt, det här med disciplin och eget arbete.

Efter en del relativt goda försök att få tag i en bokbindare stod jag fortfarande på noll när midsommarhelgen kom. Jag har varit lugn angående projektet trots att jag inte haft min plan helt klar men nu under helgen satt jag ändå med liiite panikkänsla när jag tänkte på att jag inte ens hittat en hantverkare till projektet. Jag satte mig lite motvilligt framför datorn för att göra ytterligare ett försök att hitta fler bokbindare på nätet (och det verkar ICKE finnas sådär väldigt många i landet som faktiskt jobbar aktivt med hantverket längre) och BAM, helt plötsligt så fick jag svar från Eva M Eriksson som är verksam här i Malmö och idag ska jag cykla iväg och träffa henne! Trots att vi inte kommit underfund med någonting över huvudtaget så är jag otroligt glad över att ha upprättat en kontakt, det känns väldigt skönt i mitt projekthjärta. Titta här bara, tänk om man kunde lära sig att göra såhär fina böcker. Jag kanske måste byta karriär.

en bok med små valar hade varit fint…

..eller en färggrann bok som får en att tänka på
oliver och grekisk sallad, salta bad och sommarvärme..

..eller varför inte en ljus och blommig bok att skriva ner ljusa och blommiga tankar i?

Tänk att ha en liten ateljé där man sitter och binder böcker av allsköns slag, en ateljé där det dricks kaffe och lyssnas på jazz. En ateljé att skapa vackra och unika böcker i och där kreativiteten är sådär härligt påtaglig utan att skapa för mycket prestationsångest. En ateljé full med papper och papper och åter papper- jag älskar papper! En ateljé som är som en fristad, ett ställe att kunna gå till när man behöver lugn och ro och där tankarna kan få samlas och bli till något konkret. En plats att gömma sig på, att rymma till när det regnar eller när man behöver ta paus från allt brus och larm därute.

En sådan ateljé vill jag ha- och alla mina nära och kära ska besöka mig och känna att det är en fristad för dem också och att det går bra att komma och gömma sig i min ateljé och dricka kaffe och lyssna på jazz närhelst det behövs!

I snooze, you snooze

Klockorna ringer, jag vet inte hur min snoozefunktion ska stängas av så de fortsätter låta med jämna mellanrum. Rutiner väntar. Dusch och kaffe, grötfrukost och tandborstning. Packa väskan, ta med för mycket kläder, för lite kläder.

Hittar intressanta saker på nätet, papper och fina pennor och vackra handstilar och så sitter jag framför gröten och funderar på om papper vore något att jobba med. Klockorna ringer men det är tur, jag tappar tiden alldeles för lätt på morgonen.

Jag ska ner till Trädgårdsmässan på Liseberg igen, den tar inte helg och inte vi heller. Det hänger regn i luften men stormen från i natt har bedarrat. Undra just hur mycket det blåste, ibland kändes det som att huset vinglade men det kanske det gör om fredagskvällarna.

2012 och tvättstugeproblematiken

När klockan slog 22:02 pinnade jag igår ner i källaren för att hämta den sista tröjan jag kört på fintvätt, den som skulle torka så fint på en galje i fönstret över natten. Klockan 22:00 stänger min hyresvärd av strömmen i tvättstugan och eftersom vi fått nya tvättmaskiner som ser ut som små robotar så krävs ström för att få upp luckan till maskinerna. D e t var inte en tanke som slog mig när jag i lugn och ro såg klart avsnitt 18 av Greys Anatomy uppe i lägenheten.

Klockan 06:55 satte mitt larm igång imorse. På halvt sovande ben stapplade jag åter ner i källaren och tröjan är nu räddad ur ilskna grannars potentiellt giriga grepp. Morgonkaffet är för länge sedan uppdrucket och nyhetsmorgon har inte ens börjat.

Ah.

Morgonstund

Det första jag gör när klockan ringer, bortsett från att jag slår av den och kanske slumrar en stund till, är att börja fundera på hur gott det ska bli med kaffe. På grund av de senaste dagarnas vinterkyla utomhus så är det kallt även inomhus.

Emellertid så är värmen lagom god under täcket och jag får brottas ett slag med själva uppstigningsprocessen men när jag väl kommit upp med fötterna på golvet då styrs kosan direkt in till köket. Fram med kastrullen, på med vattnet! Under tiden förbereder jag så att allt ska gå så smärtfritt som möjligt. Jag doserar kaffet, tvättar mig, klär på mig och slår på godmorgon Sverige på Svt. När detta är klart brukar vattnet också koka. Dessa morgonrutiner, de skrämmer mig ibland.

Tack vare gårdagens flow så har en del av veckans göromål redan bockats av från listan. Peppen verkar sitta i så nu blir det fölsedagskortsproduktion fram till lunch. Med riktigt god framförhållning dessutom, kalaset är inte förrän om nästan 2 veckor.

Jag känner knappt igen mig själv.