Tick Tack, tick tack.

Tiden går och november har blivit december. Utan att jag hinner tänka varken framåt eller bakåt så går tiden och november har blivit december. Det är mörkt ute nu. Malmö har inte lamslagits av snökaos men det vita som virvlar omkring i luften lägger sig som ett fint täcke över alla vi som går här, alla vi som bor här, och det tystar ner de allra högsta tonerna. Det vita tystar ner och försätter staden i en slags dvala som jag gillar att tillhöra. Nej nej, det är ingen dvala utan liv, tro mig- allting är bara mycket mer nedtonat liksom, avskalat och ärligt på något vis. Och så är det mycket ljusare, det är kanske därför det känns så in på livet.

Jag har varit ledig idag, och jag skulle vara ledig idag. Jag skulle vara hemma och ledig och inte göra någonting alls mer än kanske dricka te och läsa Filter och Vi och Steve Jobs och bara ta hand om tiden. Jag skulle lyssna på sekunderna, tick tack tick tack, och låta kroppen och hjärtat få dansa fram lika sakta och mjukt som snöflingorna utanför det vinterimmiga fönstret.
Det gick sådär.

Det finns för mycket att göra, det finns så mycket att leva för.
Tills vidare, här är min vecka;

Stockholm var vitt och nästintill ljudlöst när jag & Falköga steg av på perrongen,
sent på fredagskvällen..mindre tyst var det inne i city på lördagen då det kändes
som att alla köpte 1.julklappar eller 2.hyacinter

..i Sköndal hittade vi Elton, fina fina Elton som inte grät en enda sekund av de 
minuter han satt i min famn…jag svalde rädslan för att ”tänk om jag tappar honom”
och så lekte och gullade jag så gott jag kunde..jag tror att vi blev kompisar faktiskt

 

Tillbaka i Malmö väntade minusgrader, akustisk musik på tomma morgonbussar, 
jobb i Blomsterboutiquen och en vinst i brevlådan från Skånemejerier! Jag minns
knappt vad tävlingen handlade om, jag vet att jag satt jättejättetidigt och 
drack kaffe en morgon och motiverade varför jag & Falköga skulle vinna en veckas matkasse.
Tydligen måste juryn ha tyckt att det var en schysst pepptext så vi jublar här hemma.

…och på min lediga dag har jag städat förrådet i källaren så att vi kan se golvet och
hyllplanen åtminstone och så att vi inte behöver ta en stödmacka varje gång vi 
behöver ner och leta efter något som ska finnas därnere någonstans. Bland alla
mappar och lådor hittade jag ett foto på min morfar, älskade morfar.
Åh som jag saknar dig.

Hallejulpyssel.

Åh, imorgon har vi (jul)pysselkväll med vännerna här hos oss! Vi skulle, som alltid, ha setts i helgen och i måndags och i förra veckan och vips så har dagar och veckor gått och man har bara pratat- inte hängt och umgåtts sådär på riktigt. Eftersom att det är första advent på söndag så kändes en julpysselkväll helt rätt i tiden, inte för att vi någongång haft en pysselkväll tillsammans men någongång ska vara den första! Det är en himla tur att jag är ledig imorgon för det är mycket som måste fixas med, det är förmodligen en hel del att stå i när det väl kommer till kritan. Trots att jag vet att pyssel tar tid, och vi kanske har ett par tre timmar tillsammans, så vill jag hinna med så mycket som möjligt- ja jag t r o r jag att jag ska hinna med så mycket som möjligt. Men men, hellre fler goda idéer i skogen än..än typ en dålig i stan eller nåt. Här är, applicerat med julglitter och pynt eller inte, min önskelista (version 1) inför morgondagen:

 

Höstkänslor

Ah. Så har frosten kommit och cykeln är sådär lagom trögstartad. Bilarna är lika frostigt vita som buskarna längs vår alle’, lite märkligt att plåt kan påverkas likadant som det finaste av levande grönskande ting men ändå. Rök ur mun och kalla händer. Luften är krispig och klar, det doftar höstmys och löv som rasslar i alla skrymslen och vrår. Så kommer solen och den är höstvarm och påminner om sommaren som gått. Den påminner om att det är nya tider. Idag är en sådan dag när ingen årstid känns vackrare än hösten. Idag är det fredag och sol och krispig luft fylld av förhoppningar och värme.

Ah vad hjärtat gillar det här.

P som i pendling

Ny vecka, nya strider som Fammo alltid sa till mig och syster om morgnarna när vi behövde en extra push iväg till skolan. Samma visa gäller än men nu är det mer ett konstaterande än ett peptalk, jag är alldeles väldigt ivrig, ja jag sitter på pendlarbussen med fjärilar i magen men med glädje i hjärtat.

Min praktikplats för de kommande 4 veckorna ligger i Höllviken, två och en halv mil utanför Malmö. Det är en Interflora Fresh-butik precis som den i Kiruna så det ska bli spännande att se vilka likheter och skillnader som finns.

Ja, nu pendlar jag ut till min nya månad. I lyxhörlurarna sjunger Bon Iver om att vara magnifik eller inte. Det här är vår sista praktik och jag ska ge järnet. Pepp!

Det är så härligt att gå i solen, solen…

Sommaren är tillbaka, solen är här och praktiken är påbörjad igen. Falköga har hunnit vara hemma och vi har varit på bröllop i Gbg och vi har sett True Blood och ätit hinkvis med turkisk yoghurt som vi ringlat honung över. Min syster har flyttat till Värmland och börjat jobba och våra älskade föräldrar åkte tappert på roadtrip med flyttlass på släp och hamnade i Oslo innan de åkte hem igen. Min bästa Katrin har flyttat tillbaka hem till Sverige. Begonian blommar, projektarbetet fick mycket väl godkänt och jag har värsta bästa lusten att starta eget. Falköga har åkt tillbaka till Chamonix och om en vecka åker jag till Kiruna men idag är sommaren tillbaka och solen lyser och det är Malmöfestival.

Festival!

första spelningen: Jonathan Johansson
ack så vackert det var när han körde
”aldrig ensam, alltid ensam”. vilken nostalgi.

Kraftwerk var också där (Fredrik & Johan)

Festival är vårt val!

Peppi på Blomstrande Design

ett hjärta till ett hjärta

det är så härligt att gå i solen, solen, solen…

uppdrag Projektarbete: slutfört.

Så till sist, när man minst anar det eller när man trodde att det säkert var 4 veckor kvar, så kommer dagen då det är dags för projektarbetet att vara klart. Vi fick uppgiften tilldelad oss i april/maj någongång och trots att min tanke var att göra klart allt l å n g t före deadline så satt jag såklart och pillade med det mesta av innehållet lördag söndag innan inlämning. Den berömda kniven mot strupen, jag kan inte jobba utan den. Nu är allting redovisat och inlämnat, imorgon kommer domen.

Projektet döpte jag till ”Christer hjärta Anne-May”

Till gästboken skrev jag små kärlekshälsningar
som var på låtsas, från låtsasgäster såklart.

”Bomber och fyrvrkerier, ay caramba, pom poms och
kulörta lampor och goda drinkar och blommor i skira 
vaser och skratt och vänner och löften för livet. 
Ni är förtjusande, alldeles förtjusande.”

Några av produkterna; gästbok och fotoalbum

Jag gjorde små pom poms i pastellsnäckpärlemorrosa
att hänga ovanför alla fina bilder. Bröllopsfotograf:
Einar Samuelsson-Torgny

Frankrike i mitt hjärta

Tid.
11 dagar och ett hav av timmar, minuter och sekunder tillsammans.
Jag & Falköga. Närheten och evigheten.

Igår.
Kastrup och igenkännande ord, sena Malmöbussar. Tillbaka i vardagen igen.
Jag här och Falköga i Frankrike. En evig längtan.

Så mycket tid, så lite tid. Jag kommer att behöva dela upp resan för att låta ögonblicken få plats. Först ska jag göra en arbetsdag på min nya praktikplats bara.

 

Drömmen om en ateljé

Det är klurigt det här med att vara ledig men ändå inte ledig. Jag har säkert nämnt att vi har ett projektarbete på gång i skolan och jag har valt att denna vecka och nästa ska vara veckorna med stort V (eller P för projektarbete). Så..vi är lediga från skolan men jag har jobb att göra hemma. Klurigt som sagt, det här med disciplin och eget arbete.

Efter en del relativt goda försök att få tag i en bokbindare stod jag fortfarande på noll när midsommarhelgen kom. Jag har varit lugn angående projektet trots att jag inte haft min plan helt klar men nu under helgen satt jag ändå med liiite panikkänsla när jag tänkte på att jag inte ens hittat en hantverkare till projektet. Jag satte mig lite motvilligt framför datorn för att göra ytterligare ett försök att hitta fler bokbindare på nätet (och det verkar ICKE finnas sådär väldigt många i landet som faktiskt jobbar aktivt med hantverket längre) och BAM, helt plötsligt så fick jag svar från Eva M Eriksson som är verksam här i Malmö och idag ska jag cykla iväg och träffa henne! Trots att vi inte kommit underfund med någonting över huvudtaget så är jag otroligt glad över att ha upprättat en kontakt, det känns väldigt skönt i mitt projekthjärta. Titta här bara, tänk om man kunde lära sig att göra såhär fina böcker. Jag kanske måste byta karriär.

en bok med små valar hade varit fint…

..eller en färggrann bok som får en att tänka på
oliver och grekisk sallad, salta bad och sommarvärme..

..eller varför inte en ljus och blommig bok att skriva ner ljusa och blommiga tankar i?

Tänk att ha en liten ateljé där man sitter och binder böcker av allsköns slag, en ateljé där det dricks kaffe och lyssnas på jazz. En ateljé att skapa vackra och unika böcker i och där kreativiteten är sådär härligt påtaglig utan att skapa för mycket prestationsångest. En ateljé full med papper och papper och åter papper- jag älskar papper! En ateljé som är som en fristad, ett ställe att kunna gå till när man behöver lugn och ro och där tankarna kan få samlas och bli till något konkret. En plats att gömma sig på, att rymma till när det regnar eller när man behöver ta paus från allt brus och larm därute.

En sådan ateljé vill jag ha- och alla mina nära och kära ska besöka mig och känna att det är en fristad för dem också och att det går bra att komma och gömma sig i min ateljé och dricka kaffe och lyssna på jazz närhelst det behövs!

Hur snabbt slår ditt hjärta?

06:15 ringde klockan imorse. Som den alltid gör, i alla fall på veckorna. Eftersom att jag hrm, känt mig lite trött i veckan så låg jag kvar i sängen och drog mig en timme och 07:30 var det kaffe- och grötdags. Regnet hängde i luften men jag klarade mig från att bli blöt under min cykeltur genom ett morgontrött Malmö. Yogalates stod på schemat och jag har nästan glömt vilken skön start på dagen det är. Jag tycker att det är så himla mysigt bara.
Minija:  I wanna hear you breathe. Every breath is like melody to your body.
Jag tänker: jag måste försöka lyssna på mina andetag
Minija: Say to yourself; I’m going to give this hour to myself and to the best I can. But I will not need to compare with anyone else….
Jag tänker: ja, här kan jag göra precis det jag kan, ingen press..
Och så fortsätter det.

Vi fick sätta handen på hjärtat för att lyssna på slagen. Tydligen så har en fågel 200-300 hjärtslag/minut och kan leva upp till 2 år, en sköldpadda har 20 hjärtslag/minut och lever 300 år. Bara tanken fick min puls att skjuta i höjden.
Minija: Try now to listen to your heart in your normal days, listen to it and breathe.

Och så vips var det dags att resa sig från mattan, dags att gå ut i bruset igen. På väg hem svängde jag in på konkursutförsäljningen av Bolagret och helt plötsligt blev det fight i kön om vem som stod var. ”Men herregud vad STÖRIG du är!” brast den argsinta kvinnan ut till personen före henne. Den argsinta kvinnan försökte få resten av butiken över på sin sida men alla bara skakade på huvudet och nämnde att den argsinta faktiskt inte var före. Den argsinta kvinnan gav sig inte, hon skickade först ut sina två barn och sin man (!) och sedan drog hon in kassapersonalen i dramat. Kassapersonalen hade i sin tur inte fattat någonting och släppte givetvis fram henne efter devisen att kunden alltid har rätt eller nåt. Skam den som ger sig antar jag.

Jag tror den argsinta kvinnan låg mer åt fågelpuls än sköldpaddepuls just där och då.

Här är bilder från brudveckan, i samlad trupp.
Fridens liljor och en fin lördagskväll!