Wishlist 2.0

Då och då kommer jag in i perioder av totalt dille att vilja tatuera mig igen. Just nu är en sådan period och den verkar vara av det längre slaget. För någon vecka sedan var jag inne på en studio i stan för att höra mig för om ifall min plan skulle hålla. Kruxet med min idé är att tatueringen är så liten och timpriset högt, därför råddes jag kanske göra två tatueringar istället. Två mindre som kanske hinns med på 1 timme. Kruxet med det här resonemanget är att jag inte har två små tatueringsplaner på lager och kruxet med det är ju att jag måste fundera mera. Kruxet med att vänta, skjuta upp, planera och resonera mera är att jag inte får göra tatueringen nu. Jag kan vara ruskigt dålig på att vänta ibland. Jag måste ha en plan B.

Tänk så fint att ha ett extra hjärta som slår för kärleken.

Hur snabbt slår ditt hjärta?

06:15 ringde klockan imorse. Som den alltid gör, i alla fall på veckorna. Eftersom att jag hrm, känt mig lite trött i veckan så låg jag kvar i sängen och drog mig en timme och 07:30 var det kaffe- och grötdags. Regnet hängde i luften men jag klarade mig från att bli blöt under min cykeltur genom ett morgontrött Malmö. Yogalates stod på schemat och jag har nästan glömt vilken skön start på dagen det är. Jag tycker att det är så himla mysigt bara.
Minija:  I wanna hear you breathe. Every breath is like melody to your body.
Jag tänker: jag måste försöka lyssna på mina andetag
Minija: Say to yourself; I’m going to give this hour to myself and to the best I can. But I will not need to compare with anyone else….
Jag tänker: ja, här kan jag göra precis det jag kan, ingen press..
Och så fortsätter det.

Vi fick sätta handen på hjärtat för att lyssna på slagen. Tydligen så har en fågel 200-300 hjärtslag/minut och kan leva upp till 2 år, en sköldpadda har 20 hjärtslag/minut och lever 300 år. Bara tanken fick min puls att skjuta i höjden.
Minija: Try now to listen to your heart in your normal days, listen to it and breathe.

Och så vips var det dags att resa sig från mattan, dags att gå ut i bruset igen. På väg hem svängde jag in på konkursutförsäljningen av Bolagret och helt plötsligt blev det fight i kön om vem som stod var. ”Men herregud vad STÖRIG du är!” brast den argsinta kvinnan ut till personen före henne. Den argsinta kvinnan försökte få resten av butiken över på sin sida men alla bara skakade på huvudet och nämnde att den argsinta faktiskt inte var före. Den argsinta kvinnan gav sig inte, hon skickade först ut sina två barn och sin man (!) och sedan drog hon in kassapersonalen i dramat. Kassapersonalen hade i sin tur inte fattat någonting och släppte givetvis fram henne efter devisen att kunden alltid har rätt eller nåt. Skam den som ger sig antar jag.

Jag tror den argsinta kvinnan låg mer åt fågelpuls än sköldpaddepuls just där och då.

Här är bilder från brudveckan, i samlad trupp.
Fridens liljor och en fin lördagskväll!